Föreläsning vid Medicinhistoriska Sällskapet Westmannias årsmöte
Föreläsare: Länsmuseichef Carl Magnus Gagge
Datum: Onsdagen den 26 februari 2003 Sessionssalen Landstingets kansli

Carl-Magnus Gagge, länsmuseichef.

Det finns tydliga politiska beslut när det gäller länsmuseets lokaler. Att vi inte skall vara kvar i slottet har vår driftsstyrelse i Kultur och utbildningsnämnden fattat. I konsekvensen av det beslutet har man tillsatt en förstudie och den arbetar vi med nu. Den skall vara klar och redovisas för nämnden i sommar. Därefter skall den justeras och sedan gå ut på remiss till kommunerna och olika berörda grupper. Någon gång i september kommer nämnden att ta ett beslut hur man skall gå vidare.

Detta är mycket roligt tycker jag som jobbar med länsmuseet, att få tydliga beslut: Vart är vi på väg? Hur skall vi jobba framåt?

När vi jobbar med den här förstudien försöker vi förankra arbetet mycket väl. Vi har haft öppna diskussioner för allmänheten och inbjudna på olika håll i länet, i Västerås, i Fagersta. Vi har haft öppna diskussioner med ungdomar. Det var ung kulturnatt på Culturen för några dagar sedan och då höll museet till i en av de s k boxarna och frågade ungdomarna vad vi skall göra med museet i framtiden. På så sätt kunde vi fånga upp olika förslag och idéer omkring vad vi skall ha för verksamhet i framtiden. Det här är mycket viktigt när man skall utveckla en verksamhet, att man fångar upp alla idéer och förslag, eftersom vi inte själva tror att vi har alla lösningar. Vi skall vara lyhörda, ta reda på vad länets medborgare vill av länsmuseet. Det är ju de som är våra uppdragsgivare.

Kommunerna är naturligtvis också väldigt viktiga i det här sammanhanget. Vi träffar dem och vi åker runt i kommunerna och försöker ta reda på vad man vill ha av verksamheten. Dessutom också den frivilligrörelse som finns kring länsmuseet utgör en mycket viktig det och det är bl a hembygdsrörelsen och också Medicinhistoriska Sällskapet Westmannia. Därför är det roligt att få komma hit till Sällskapets årsmöte och med er här få testa lite tankar och idéer och höra om ni tycker att vi är på rätt väg. Jag vill gärna ha en diskussion. Jag hoppas att efter det att jag har avslutat det här anförandet kanske vi kan diskutera lite och att ni ställer frågor så att vi kan föra lite samtal.

Jag tror att vi har ett mycket bra läge. Det är en bra tid just nu att diskutera historia, museer, kulturarv. Människor i vårt samhälle har ett stort behov av dessa frågor. Tänk er hur samhället ser ut. Det är ett väldigt teknikberoende samhälle vi lever i idag och vad uppstår det för behov då? Jo, att möta fantasi, lek, att möta mänskliga värden i ett tekniksamhälle. Det måste vi tänka på. Det är också en datoriserad värld vi lever i. Alla som har barn och ungdomar vet hur de sitter vid datorerna timme ut och timme in. Det är inte bara ungdomar utan även många vuxna också. Vad behöver vi då? Jo vi behöver kontakt med verkligheten och kanske andra alternativa sätt som kompletterar den datoriserade världen, andra sätt att lära sig och uppleva verkligheten. Det kan vi bjuda på.

Hela vårt samhälle blir alltmer storskaligt. Vad behöver vi då? Jo vi behöver rotfäste, mänsklig kontakt. Det skall vi tillfredsställa när vi tänker på ett nytt länsmuseum. Hur ser människors liv ut? Jo, visst är det så att vi har mycket mer fritid idag än förr. Många grupper har det. Då kan vi tillfredsställa behovet av fritidssysselsättning med mening och innehåll. Åldersfördelningen i vårt samhälle: Många blir äldre och då är det viktigt att få uppleva saker med mening och innehåll. Det kan vi tillhandahålla.

Sedan har vårt samhälle blivit alltmer globaliserat och internationaliserat. Då är det viktigt med rotfäste och lokal förankring, att se vad som är specifikt för vår region. Så ser samhället ut och som ni hör har vi en stor uppgift i samhället.

Medicinhistorien då? Hur kommer den in i ett länsmuseum? Det som jag tycker är mest spännande med medicinhistorien i Västmanland är att här finns mycket goda förutsättningar att göra något spännande av det ämnet. Det finns rika samlingar genom utställningen Sot och Bot samt de nedpackade samlingarna på gamla vårdgymnasiet.

Det finns också många kulturmiljöer. Det är också en del av vår historia. Det är historien i sin rätta miljö. Den miljö vi nu befinner oss i är ju en del av vårdhistorien men även hela området. Hela lasarettsområdet i Västerås, Sätra brunn, de andra sjukhusområdena. Vi har ovanligt spännande kulturmiljöer där vi kan följa en hel historisk kontinuitet och se och läsa historien i landskapet. Det är inte rivet och borta allting utan mycket finns kvar. Det finns engagemang för de här frågorna, och det upplevs inte minst, nu när man har varit med om det här årsmötet, vilken fantastisk förening Medicinhistoriska Sällskapet Westmannia är. Det är också en viktig förutsättning när man skall utveckla en profil, om medicinhistorien skall kunna bli ett tema, en del av länsmuseets nya profil. Det måste finnas en lokal förankring, människor som vill satsa och utveckla. Det här Sällskapet är verkligen ett bevis för det. Framförallt tycker jag det är så intressant hur ni arbetar i Sällskapet; hur ni lagt upp arbetet, delar upp det i olika arbetsgrupper. Någon har ansvar för dokumentationen, en annan för program och marknadsföring, medlemsvärvning. Det är ett strukturerat arbetssätt som leder till framgång.

Vad som också är så intressant med vårdhistoria, vilket jag hellre skulle vilja kalla det istället för medicinhistoria, är frågor som berör. Det är få frågor som är så människonära som vårdfrågorna. Den finns så nära oss, alla har vi ett slags förhållande till vårdhistorien.

När vi talar om länsmuseet tänker vi inte enbart på Västerås utan vi tänker hela länet. Vårdhistorien finns i hela länet och är inte specifikt för endast Västerås.

När vi nu utreder det nya länsmuseet är vi inte alls fokuserade på någon byggnad eller lokal utan vi talar om verksamhet. Om vi skulle titta på lokaler så säger många ”men var skall ni hamna någonstans?”. Den frågan får jag ofta. Jag svarar då att jag inte vet och många tycker att då kan det inte vara intressant att tala om ett nytt länsmuseum. Tvärtom så är det mycket viktigt att man först talar om verksamheten, annars är risken att vi kommer in i ett slott igen som inte passar vår verksamhet. Det är också så att ett länsmuseum är inte en byggnad utan det är en verksamhet. Många undrar nu när vi har stängt slottet för renovering vad vi gör under den tiden. Större delen av verksamheten bedrivs ute i länet på olika sätt. Vi jobbar mot kommuner, olika grupper, föreningar, för att bevara kulturmiljöer och byggnader, vi bedriver arkeologisk verksamhet osv. Det mesta sker egentligen utanför. Det är så ett länsmuseum arbetar, det är inget ”hus” eller ”utställningslokal” utan det är en verksamhet. Vår uppgift är i mångt och mycket att vara spindeln i ett nätverk. Det är många som arbetar med kulturhistoria, många föreningar liksom Medicinhistoriska Sällskapet, kommuner, företag. Alla har vi ett ansvar för vår kulturhistoria och i det sammanhanget utgör länsmuseet en kunskapsresurs, ett kunskapscentrum. För oss handlar det mycket om att samarbeta och samverka på olika sätt. Det är lite av länsmuseets funktion.

Vår vision är att se det framtida länsmuseet som en ny scen för samhället. Det är svårt att tänka sig slottet som en scen. Det är en av orsakerna till varför vi inte kan vara kvar där. Museet skall vara en del av vardagen, en plats som man är van att använda. Alla skall känna sig inbjudna till museet. På många håll om man säger museum så tycker man det låter så fint och det är bara vissa som går dit. Så skall det inte vara. Alla skall känna sig inbjudna. I museet skall man få upplevelser, man skall få insikt och bli överraskad. Det här nya museet skall vara känt, inte bara här i Västerås och Västmanland utan även nationellt och kanske t o m internationellt. Det vi jobbar med skall ha en nationell betydelse. Det vi väljer att profilera museet med skall vara av sådan kvalitet och sådan kraft att man talar om det i hela Sverige och även utanför landet. Länsinnevånarna skall verkligen kunna vara stolta över sitt museum. Det är målet. Då tror jag att man skall tänka återigen att verksamhet är inte bara byggnad utan hela verksamheten. Man skall flytta ut verksamheten, vi skall ha den i nya lokaler men vi skall också ut i länet, ut på stan och i en ny huvudlokal. Vi skall också bjuda in och samverka med sådana verksamheter som söker en scen, en ny plats, en ny lokal i vardagen. Där är kanske Medicinhistoriska Sällskapet en sådan verksamhet som söker en ny scen. Det kan vi tillhandahålla.

Det är viktigt att vi hittar en tydlig profil för det nya länsmuseet och där tror vi att medicinhistorien och vårdhistorien är en ny profil för länsmuseet.

Vad är viktigt att tänka på när det gäller människor? Jo, det är att man skall bjuda på olika upplevelser i det här museet, alla sinnen skall vara igång; hörsel, smak, lukt, syn och känsel.
Ett annat behov vi har är att möta människor , att träffas under bra former. Det skall vi kunna ta hand om. Man skall också kunna få estetisk upplevelse i det nya museet, det är centralt, samt också stimuleras till kreativitet, egen skaparkraft, att man får göra någonting, använda föremål och bruka dem.

Hur kan då den här nya huvudlokalen se ut? Den bör ligga centralt, där människor finns. Det skall vara en naturlig mötesplats. I ett museum skall det finnas många olika delar. Ni kanske tänker på utställningar men det är bara en del. Det skall finnas fasta utställningar som står en längre tid men också en livlig tillfällig utställningsverksamhet, där man byter utställningar och kan ta upp aktuella ämnen. Det skall finnas en bra museibutik, där man kan handla, ett café, en restaurang, en hörsal, ett faktarum, där man kan få en fördjupning. Man skall kunna välja från det ytliga att t ex i butiken köpa ett föremål, till att få den där verkliga fördjupningen att gå in i ett bibliotek och plocka fram arkivmaterial, studera och få svar på frågor, samt få service och hjälp.

När det gäller medicinhistorien och vårdhistorien skall man på olika sätt kunna möta detta ämne. Man skall kunna studera, uppleva vårdhistorien i Västmanland genom tiderna. Det kan man göra dels genom att man har en fast utställningsdel som tar upp vissa speciella teman. Jag tycker det är svårt att idag säga vad vi skall ta upp. Den processen har vi inte haft ännu. Den kommer senare. Det skall också finnas tillfälliga utställningar, att snabbt kunna ta upp aktuella frågor. Vården är verkligen något som diskuteras överallt och engagerar människor på olika sätt. Vi letar efter aktuella frågor som känns angelägna. Det är mycket intressant för oss att ta upp det här ämnet. Jag tror inte man skall ha för stora fasta utställningar utan man måste ha en flexibilitet så att man har en möjlighet att vara aktuell och snabbt ställa om och göra en ny utställning, speciella program. Man måste vara lyhörd för vad som ligger i tiden just nu. Man får inte bygga sig fast med stora fasta arrangemang. Man kompletterar utställningar med olika program och aktiviteter, något som kan ske inte bara i det nya museet utan också ute på stan och ute i länet.

Hur skall det här genomföras när man tänker sig framtiden? Jag har funderat på några frågor,
t ex äldreomsorgen. Det är något som diskuteras dagligen. Att kunna ta upp det i ett historiskt perspektiv. Hur har äldreomsorgen sett ut under olika tider. Det ger ju perspektiv på den frågan och kan bidraga till diskussionen.

Makt, t ex när det gäller sjukvården. Det är få områden där det finns så mycket makt inblandat och hierarkier.

Vård i andra kulturer. Hur ser vård ut i Afrika och andra delar av världen och därigenom få ett perspektiv på vår egen.

För att jobba med detta behöver man samla in föremål, ny kunskap, dokumentera och forska. Man kan inte föra ut något om man inte har kunskap i botten. Det måste hela tiden tillföras ny kunskap, ny forskning.

Som ni hör har jag inte så många konkreta idéer, men tycker inte det känns rätt att ha konkreta förslag i det här läget. Man bestämmer sig för att vårdhistoria skall vara en del i det nya länsmuseet och då sätter man sig ner och samverkar på bred basis. Det handlar om att knyta kontakter i samhället, med högskolan, med gymnasier, andra museer som finns inom området
m m, så att man inte gör detsamma som andra gör utan kompletterar varandra. Landstinget är naturligtvis en viktig part i sammanhanget, näringslivet kopplat till vården och inte minst Medicinhistoriska Sällskapet måste ha en central roll i utvecklingen av det nya länsmuseet.

Tillbaka till föreläsningar >>