| |
Apotekshistoria,
särskilt västmanländsk
Föreläsare: Apotekare Stig
Ekström
Datum: 2005 10 26
Jag börjar långt ifrån
Västmanland.
Apoteksväsendet anses ha uppstått
hos araberna, och i Bagdad skall det ha funnits ett apotek år
762 e Kr, som anses vara det äldsta i vår del av världen.
Hur det var i Kina vet vi inte.
I Arabien levde på 600-talet profeten
Mohammed, grundaren av islam. Han uppmanade sina anhängare
att starta Jihad, det heliga kriget, mot de otrogna och att utbreda
islam. Och det gjorde de sannerligen. Vid Mohammeds död hade
de erövrat hela arabiska halvön. (Det är lätt
att komma ihåg vilket år Mohammed dog. Det var tusen
år före Gustav II Adolf, alltså år 632.)
Mohammeds anhängare fortsatte både österut och västerut
och till slut hade de ett välde som sträckte sig från
Indus i öster ända bort till Atlanten i väster. År
711 gick de över sundet mellan Medelhavet och Atlanten. Det
sundet har fått sitt namn efter den som ledde fälttåget,
Tariq ibn Zijad. Av det namnet blev det sedan Gibraltar. På
mindre än tio år hade de erövrat hela den pyreneiska
halvön. De fortsatte upp i Frankrike men blev stoppade och
tillbakadrivna. På 800-talet erövrade de också
Sicilien och Sardinien samt södra Italien. De sista drevs ut
från Spanien 1492. (Det var samma år som Columbus gjorde
sin första resa över Atlanten.)
Vad har nu detta med apotek att göra? Jo,
i allra högsta grad. Det var nämligen araberna som förde
apoteksväsendet till Europa. De första apoteken finner
vi i södra Spanien och på Sicilien på 1000- och
1100-talen. Därifrån spred sig sedan apoteksväsendet
till övriga Europa och kom så småningom upp till
norra Tyskland, där Hamburg fick apotek 1264. Sedan blev det
ett uppehåll på nästan 300 år innan vi fick
apotek i Sverige.
Först lite etymologi Ordet apotek kommer från
grekiskans apotheké, som betyder förråd, lagerlokal.
Ordet övertogs av romarna och latinet och blev apotheca, som
i början avsåg det rum i ett hus där vinet förvarades.
Under medeltiden blev det förbehållet ett ställe
där man tillredde och sålde läkemedel. Det märkliga
är att ordet apotek inte används i de romanska och anglosachsiska
delarna av Europa utan endast i den tysktalande delen och i de norra
och östra delarna. I de förstnämnda har man utgått
från ett annat grekiskt ord, pharmakon, läkemedel. Av
det ordet har vi fått farmacia i bland annat Italien och Spanien,
pharmacie i Frankrike och pharmacy i England (och USA). Men ordet
apotheca lever kvar i det italienska bodega, det spanska botica
och det franska boutique. Vårt ord butik kan alltså
härledas direkt från det gamla apotheca.
Som nämnts blev det ett långt uppehåll
i norra Tyskland innan vi fick apotek i Sverige, vilket anses bero
på att det inte fanns några läkare här tidigare.
Gemene man hade fått klara sig med kloka gubbar och gummor
och med sedan generationer nedärvda huskurer, där kunskaperna
i allmänhet gick från mor till dotter. Före reformationen
på 1520-talet kunde man nog också få hjälp
i något av de 75 kloster som fanns i Sverige under medeltiden.
Det fanns också ett stort antal kvacksalvare, som kom från
Mellaneuropa och som drog land och rike runt och bjöd ut både
läkekonst och läkemedel. Dessa kvacksalvare skulle bli
till mycket stort besvär för de längre fram etablerade
läkarna och apotekarna.
Våra första apotekare i Sverige finner
vi i slutet av 1400-talet. Det var inkallade tyskar som var knutna
till hovet och till krigsmakten. Eventuellt hade någon rik
adelsman också en husapotekare liksom en husläkare.
När det gäller apoteken kan det möjligen
ha funnits ett sådant på slottet Tre Kronor på
1520-talet, men helt säkert fanns där ett 1552. År
1575 tycks slottsapotekaren, holländaren Antonius Busenius,
ha köpt in för mycket läkemedel, och då Johan
III därför var rädd att dessa skulle bli fördärvade,
eftersom de hade liten åtgång vid hovet, fick Busenius
ett privilegiebrev av kungen att hålla ett apotek även
ute i staden. Detta Stortorgsapotek från 1575 uppges i allmänhet
ha varit vårt första för allmänheten tillgängliga
apotek. (Malmö hade dock ett apotek som var fyra år äldre,
men Malmö tillhörde ju då Danmark.) Privilegiebrevet
som Busenius fick av Johan III var början på ett privilegiesystem
för apotekare som varade ända till den 31 december 1970.
I Sveriges apotekarhistoria
av Levertin, Schimmelpfennig och Ahlberg läser vi emellertid
följande: "Det vill synas som om Västerås först
av alla Sveriges städer och redan under sin blomstringstid
i början av 1500-talet haft apotek. Enligt Hans Hildebrand,
”Sveriges medeltid” skall nämligen 1525 här hafva existerat
en apotekare vid namn Mäster Johan som med all säkerhet
sålde medicinalier från öppen butik och naturligtvis
äfven specerier. Dennes son synes sedermera haft apotek i Västerås
och fortsatt faderns apoteksrörelse, ty konung Gustaf I:s registratur
upptager ett öppet bref av den 7 februari 1552 för Peder
Johannis ”opå en bodh och tompt boden står opå
hörnet opå torget vid korsett udi Vesterårs, som
Johan Apotheckere hans fader haft hafver.
När staden senare råkade i förfall
kunde en apotekare sannolikt ej existera här och man finner
därför ej heller spår av någon sådan
förrän 1661, då en man vid namn Jacob nämnes
som apotekare i Västerås."
Västerås skall alltså ha varit
först i landet att ha ett apotek, 50 år före Stockholm!
Detta är inte alls otroligt, eftersom staden redan i början
av 1500-talet var en av Sveriges största och viktigaste städer.
Genom sitt läge vid Mälaren hade den sedan gammalt varit
en stor handelsplats, dit folk kom från en stor del av Mälardalen
och från Dalarna till marknaderna, särskilt till Morsmässan
den 8 september, och den var den naturliga och mycket viktiga hamnen
för Bergslagen. Västerås hade slott, myntverk, biskop,
domkyrka och ytterligare ett par kyrkor samt kloster, och det var
till Västerås som Gustav Vasa förlade den mycket
viktiga riksdagen 1527 som resulterade i Västerås recess,
som innebar att kungen kunde konfiskera mycket av kyrkans och klostrens
egendomar mm till kronan.
Mot slutet av 1500-talet gick Västerås
emellertid tillbaka, och det uppges att staden 1571 endast hade
omkring 1000 invånare, som huvudsakligen levde av jordbruk.
Under stormaktstiden på 1600-talet repade sig staden men gick
tillbaka igen i början av 1700-talet främst på grund
av en svår brand 1714, som lade 200 hus i aska. Frihetstiden
med dess ekonomiska uppsving medförde att staden ånyo
repade sig, invånarantalet växte, och så har det
fortsatt.
Enligt Hildebrand skall alltså de första
apotekarna ha varit Mäster Johan och hans son Peder Johannis.
Om dem vet vi emellertid ingenting, inte varifrån de kom,
inte när de kom och inte heller hur länge de verkade här.
Sedan skall det ha dröjt till 1661 innan Västerås
fick någon apotekare, och detta årtal anges alltid som
anläggningsår för det första apoteket här.
År 2002 blev det emellertid ändring
häri genom boken "Rudbeck" av Gunnar Eriksson, före
detta professor i Idé- och lärdomshistoria i Uppsala.
Boken handlar om Olof Rudbeck, född i Västerås 1630
och son till Johannes Rudbeckius, som 1619 blev biskop i Västerås
och som 1623 här grundade vårt första gymnasium.
Eriksson skriver, att när Olof gick i gymnasiet blev han förälskad
i apotekare Casper Schmidts dotter. Denne apotekare finns inte omnämnd
någon annan stans. Eriksson har funnit uppgiften i ett domkapitelsprotokoll
i stiftskansliet i Västerås. Att namnet har hamnat där
beror på en sorglustig historia. Olof Rudbeck uppvaktade apotekardottern
med en guldkedja och några andra guldsmycken. Förhållandet
tog slut och Olof for till Uppsala för att studera. 1653 for
han till Holland för att fortsätta sina studier, och när
han kom tillbaka året efter hade han ont om pengar och försökte
då få tillbaka smyckena från apotekardottern.
Det blev rättssak och målet var uppe i domkapitlet. Apotekaren
menade att det aldrig varit tal om någon trolovning mellan
Olof och hans dotter, än mindre något tal om bröllop.
Det blev därför avslag och Olof fick inte tillbaka smyckena.
Västerås skulle alltså ha haft
ett apotek på 1640-50-talet som man inte hört talas om
tidigare. Det är möjligt att apotekaren Casper Schmidt
stannade kvar i Västerås till 1661, då Mäster
Jacobs namn nämns.
Vi är nu framme vid mitten av 1600-talet.
Som tidigare nämnts fanns det gott om kvacksalvare som både
läkare och apotekare hade stora svårigheter att kämpa
mot. Behovet av en bättre ordning på hälsovårdens
område blev mer och mer uppenbart, och slutet av 1600-talet
kännetecknas av flera mycket viktiga initiativ på detta
område.
Det började med att fyra läkare i
Stockholm 1663 skrev till Karl XI:s förmyndarregering och anhöll
om att få bilda ett Collegium medicorum, ett läkarkollegium,
efter utländsk förebild. Bakom denna anhållan låg
säkerligen påtryckningar från överståthållaren
i Stockholm med anledning av den stora bristen på läkare
under pestepidemin 1657 i huvudstaden. Läkarnas anhållan
beviljades, men namnet ändrades till Collegium medicum, alltså
ett medicinskt kollegium, som fick sina stadgar genom ett privilegiebrev,
undertecknat av änkedrottning Hedvig Eleonora. Hon var änka
efter Karl X Gustav, mor till Karl XI och farmor till Karl XII,
och hon överlevde dem nästan alla tre. Hon dog inte förrän
1715, endast tre år före sonsonen Karl XII. (Hon ligger
bakom tillkomsten av Drottningholms slott.)
I stadgarna för kollegiet talas om ordnandet
av läkarnas praktiska verksamhet och beredande av läkarvård
för allmänheten, och där fastslås läkarnas
exklusiva rätt till invärtesmedicinen. (Den tidens ”kirurger”
hörde till barberarämbetet inom skråväsendet,
och det tog lång tid innan kirurgin blev en medicinsk specialitet.
Inte förrän 1778 fick Uppsala en professur i kirurgi.)
Det uppdrogs åt kollegiet att hålla noggrann uppsikt
över kvacksalvarna och apotekarna samt över barnmorskornas
verksamhet. Det påpekades nödvändigheten av en farmakopé
och en medicinaltaxa och gavs föreskrifter om handel med gifter.
Det rekommenderades insamling av svenska medicinalväxter istället
för dyrbar import och kollegiet uppmanades att befrämja
botaniska studier.
Detta Collegium medicum utvecklades ganska snart
till en myndighet som fick överinseendet över hela vårt
medicinalväsende. Vid en omorganisation i början av 1800-talet
bytte det namn till Kungl Sundhetskollegiet, som 1877 blev Kungl
Medicinalstyrelsen, som 1968 slogs ihop med Socialstyrelsen, varvid
det nya verket fick namnet Socialstyrelsen. Vi som arbetade under
Medicinalstyrelsen hade helst sett att vi hade fått ha kvar
detta namn, men det skämtades att det var många riksdagsmän
som inte kunde stava till medicin och därför blev namnet
Socialstyrelsen. Inom Socialstyrelsen inrättades en speciell
läkemedelsavdelning, som 1990 blev ett eget verk, Läkemedelsverket,
som förlades till Uppsala. Man kan nog säga att Läkemedelsverket
är en del av sista länken i den kedja som började
smidas 1663 av fyra enskilda läkare i Stockholm.
1686 fick vi vår första farmakopé,
Pharmacopoeja Holmiensis, 1687 fick vi vår första medicinaltaxa,
och 1688 fick vi våra första medicinalordningar.
Nu tillbaka till Västmanland
Från och med 1674 vet vi namnen på apotekarna i Västerås.
Den förste hette Georgin Hoffman. Han blev provinsialapotekare
för Västerås, Arboga, Köping och Sala. Troligen
var han tysk, men man vet inte mycket om honom. Han dog redan 1676.
Hans minne lever kvar här i Västerås genom ett mycket
vackert epitafium som hänger på en pelare i domkyrkan.
Hoffmans efterträdare tycks också ha varit provinsialapotekare,
dock ovisst hur länge.
Genom ett kungligt brev fanns stadgat, att när
en privilegierad apotekare hade dött, fick änkan eller
hennes barn, sterbhuset, ha kvar privilegiet och driva apoteket,
om de anställde en kompetent föreståndare som hade
avlagt provisorsexamen. Änkan Hoffman gjorde så och anställde
tysken Joachim Juterbuck, som stannade till 1684, då den tyske
apotekaren Samuel Jagenteufel övertog apoteket. Det är
okänt var apoteket låg när Jagenteufel kom. Han
köpte en gård av staden vid Bondtorget, dit apoteket
flyttades, och där låg sedan ett apotek ända fram
till mitten av 1960-talet. Jagenteufel efterträddes av en apotekare
med ett mycket känt efternamn i Västerås, Erik Zimmerman,
som senare fick tillägget den äldre. Man vet inte varifrån
han kom. Faderns förnamn är okänt men modern hade
ett svenskt namn. Förmodligen hade fadern kommit från
Tyskland och gift sig med en svenska. Erik Zimmerman d.ä. tillträdde
apoteket 1701. Han var gift två gånger, hade 3 + 5 barn,
och dog 1721. Ibland barnen fanns en son som också hette Erik
som skulle utbilda sig till apotekare och som så småningom
fick tillägget den yngre. Han var född 1709, och när
fadern dog var han bara tolv år. I väntan på att
han skulle bli vuxen och kunna ta över apoteket måste
sterbhuset därför anställa en föreståndare.
Det blev en tysk vid namn Gustaf Wessel. Han konserverade änkan
1724. (Att gifta sig med företrädarens änka kallades
att man konserverade henne. Det var vanligt inom apotekar- och prästyrkena.
Det medförde att änkan kunde vara betydligt äldre
än "konservatorn".) Wessel blev nu ägare till
apoteket, som han 1756 överlämnade till sin styvson, Erik
d.y., som hade arbetat på apoteket som provisor under Wessels
tid. Han gifte sig samma år, fick sju barn, bl a en son Johan
född 1763, som också skulle bli apotekare. Erik d.y.
dog 1772. Då var Johan endast nio år och änkan
var nu tvungen att anställa en ny föreståndare.
Denne fanns redan på apoteket och hette Carl Fredrik Böttiger,
apotekarson från Uppsala. Han konserverade 1775 den 20 år
äldre änkan. Efter giftermålet blev Böttiger
ägare till apoteket, där han bl a tillverkade choklad,
som ansågs vara den bästa i hela landet, samt en granrissprit
som var ett bra medel mot huvudvärk. Han var gift tre gånger
och hade 16 barn. Ett av dem, Carl Wilhelm, blev författare
och professor i Uppsala.
Johan Zimmerman hade tjänstgjort på
apoteket under Böttigers tid, och efter det att hans mor, änka
efter Erik d.y., hade dött 1790, gjorde Johan 1794 anspråk
på apoteket före Böttiger. Han anförde i en
skrivelse till K. Maj:t att hans farfar, Erik d.ä., hade förvärvat
apoteket och att hans avsikt var att det skulle gå i arv till
barn och barnbarn. Johan hade inte velat göra något så
länge modern levde, men nu var hon död och han och hans
syskon krävde att han skulle få apoteket. Ärendet
gick på remiss till flera instanser, men det blev avslag hos
samtliga, även hos K. Maj:t. Johan skrev då till K. Maj:t
igen och anhöll att få anlägga ett andra apotek
i Västerås. Han anförde att han skulle odla medicinalväxter
i sin trädgård till den studerande ungdomens tjänst
och att han två timmar i veckan sommartid skulle undervisa
de ynglingar som tänkte ägna sig åt medicinska studier.
Ärendet remitterades till åtskilliga instanser, varvid
Böttiger bl a anförde att om styvsonen skulle få
ett nytt privilegium "skulle denne alldeles bortta hans otillräckliga
bröd". Han påpekade också att det fanns städer
i Sverige som till och med var större än Västerås
som bara hade ett apotek. I alla remissinstanserna var meningarna
delade. I Collegium medicum var det övervikt för dem som
ville tillstyrka, vilket också gjordes av kollegiet till K.
Maj:t, som 1795 beslöt att Johan skulle få anlägga
ett nytt apotek i Västerås.
Böttiger hade 1791 köpt den Hülpherska
gården i hörnet av Stora Gatan och Köpmangatan.
Dit flyttade han nu apoteket och sålde det gamla apotekshuset
till Johan, som inrättade sitt nya apotek där och gav
det namnet Bävern.
Därmed är vi inne på ett intressant
farmacihistoriskt kapitel, nämligen apotekens namn. Om det
bara finns ett apotek på en ort behövs inte något
speciellt namn, det hade alltså räckt med Västerås
apotek tidigare, men om det tillkommer ytterligare ett apotek måste
båda ha namn för att skilja dem åt. Det äldsta
apotekets namn, Hjorten, behöver därför inte ha tillkommit
förrän 1795, samtidigt som Bävern anlades. Jag tror
emellertid att namnet Hjorten kom betydligt tidigare. På länsmuseet
finns nedanstående vackra sigill från 1700-talet. På
sigillet finns Västmanlands vapen. Förmodligen har detta
sigill tillkommit under den sk provinsialapotekartiden. Om namnet
hade kommit först 1795 borde det på sigillet i stället
ha varit Västerås vapen.
Apotekens djurnamn
Karakteristiskt för våra apotek är de speciella
namnen och särskilt då djurnamnen. Sådana namn
finns bara i den tysktalande delen av Europa och här uppe i
Norden. I samtliga dessa länder är det fyra namn som ligger
i topp: lejon, svan, hjort och örn. Detta tyder på ett
gemensamt ursprung, och eftersom vi har fått vårt apoteksväsende
från Tyskland är det där man får söka
ursprunget och gå tillbaka ända till 1200-talet.
Efter korstågen på 1000- och 1100-talen
hade städerna i Europa kraftig tillväxt, och man blev
tvungen att på något sätt markera var olika förrättningar
fanns. Att sätta upp skrivna skyltar var meningslöst,
eftersom de flesta inte kunde läsa. Man satte då istället
upp lättförståeliga, ofta stora och vackra symboler
och figurativa skyltar på husfasaderna och över ingångsdörrarna.
En bagare gjorde kanske en kringla av trä som han hängde
upp över dörren.
Bakgrunden till apotekens skyltar är lite
annorlunda och beror på hur man på den tiden såg
på sjukdomarna. Dessa ansågs vara orsakade av onda makter,
sjukdomsdemoner, som inte endast gav sig på människor
och djur utan också på apotekens läkemedel för
att göra dessa overksamma. Man kunde då skydda dem genom
att anförtro sitt apotek till någon gudomlighet, en ängel,
jungfru Maria, något helgon eller någon kristen symbol,
t ex kors, stjärna eller krona. Markerades detta med t ex en
ängel över dörren kom ju apoteket att kallas Ängeln.
Man kunde också anförtro sin rörelse
åt Kristus, men det finns inte någonstans något
Kristusapotek. Kanske man tyckte att det var att gå för
långt. För att namnge dessa apotek tog man istället
en Kristussymbol bland djuren, och det finns en hel del sådana
djur: lejon, svan, hjort, örn, stenbock, lamm, duva, pelikan,
påfågel, stork, struts med flera. Även bland fabeldjuren
finns det Kristussymboler, t ex grip och Fågel Fenix. Hur
länge man hade kännedom om bakgrunden till denna namngivning
är ovisst, men så småningom glömdes den nog
bort. Djurnamn på apotek blev emellertid mycket populära,
inte minst i Sverige, och en utredning som jag gjorde på 1970-talet
visade att vi hade dubbelt så många djurnamnsapotek
som något annat land och fyra gånger så många
djurarter som något annat land - cirka 100 stycken alltifrån
myran och biet till valen och elefanten. Förutom namnen Lejonet,
Svanen, Hjorten och Örnen är Älgen, Lärkan och
Tranan vanliga. Vårt vanligaste apoteksnamn är dock Kronan.
Även om kronan är en kristen symbol, så har vi säkerligen
fått våra apotekskronor från de tre kronor som
fanns i Magnus Ladulås sigill från 1266, och som ju
blivit en speciell svensk symbol.
Tillbaka till Västerås
Johan Zimmerman hade sex barn, bl a en son som hette Christian Mauritz,
född 1804, och som är den kände Zimmerman här
i Västerås. Johan dog 1812 när Christian var åtta
år. En provisor måste alltså sköta apoteket
till dess Christian kunde överta det 1827 endast 23 år
gammal. Han köpte också apoteket i Norberg 1834, men
han tycks så småningom ha tröttnat på apotekaryrket
och sålde Bävern 1851 och Norberg 1852. Han blev sedan
delägare i flera gruvor, innehade Christiansborg och flera
andra gårdar i Västerås. Han dog ogift 1865 och
donerade nästan hela sin stora förmögenhet till allmännyttiga
ändamål här i Västerås bl a till grundandet
av en slöjdskola.
I Västerås fanns två apotek,
Hjorten och Bävern, fram till 1946, då vi fick Humlan.
Apotekaren som anlade apoteket hette Hultquist och man trodde nog
att han tog bokstäverna Hu från sitt efternamn. Apoteket
låg i Oxbacken men flyttades senare till Oxbackens vårdcentral.
1957 anlade min företrädare på
Hjorten, Waldemar Hök, en filial på Skiljeboplatsen och
som han ville kalla Misteln. På den tiden skulle Medicinalstyrelsen
godkänna alla apoteksnamn. Misteln var ett namn man funderade
länge över. De flesta apotek hette Kronan eller också
hade de djurnamn, och så ville Hök ha ett växtnamn.
Han var envis och fick igenom namnet Misteln. Det blev vårt
första växtnamnsapotek, men idag finns det gott om dem.
1958 anlade Bävern en filial vid Skallbergsmotet
som fick namnet Mården efter kvarteret. Apoteket har senare
flyttats längre norrut.
Vid mitten av 1960 talet flyttades Bävern
från det gamla trähuset vid Bondtorget till Sigmahuset
mittemot Stadshotellet.
1965 anlade Hjorten en filial i Viksäng
som fick namnet Vingen. Namnet syftar på närheten till
Hässlö flygplats.
(1968 fick jag transport från apoteket
i Mönsterås till Hjorten i Västerås.)
1968 fick Råby en filial med namnet
Råbocken, som kanske antydde var det låg. Det flyttades
1983 till Skultuna i anslutning till vårdcentralen, varvid
namnet Råbocken försvann och det fick heta Skultuna apotek
istället.
År 1968 fick Centrallasarettet ett
eget apotek. Dittills hade Hjorten, Bävern och Humlan turats
om att leverera läkemedlen till ett centralförråd,
varifrån de sedan distribuerades ut till avdelningarna. Det
nya sjukhusapoteket fick expeditionsrätt till allmänheten,
vilket innebar en väsentlig serviceförbättring, eftersom
patienterna nu kunde få sina recept expedierade innan de lämnade
sjukhuset.
Apoteksbolagets tillkomst
Den 1 januari 1971 kom
den stora förändringen av apoteksväsendet i och med
att Apoteksbolaget övertog alla våra apotek. Därmed
upphörde ett nästan 400 år gammalt privilegiesystem
för apotekare. Under 1900-talet motionerades flera gånger
i riksdagen om att apoteksväsendet borde förstatligas,
dock inte på grund av att apoteken skulle ha skötts dåligt.
Apoteken i Danmark och Sverige ansågs ligga i absoluta toppen
i Europa. En sådan allmännyttig inrättning som ett
apotek ansågs emellertid inte böra vara i privat ägo
utan borde ägas av staten. Det hade dock dittills blivit avslag,
men i mitten av 1960-talet kom en ny motion. Eftersom det var vänstermajoritet
i riksdagen var utgången given, men utredningsmannen, som
var en av våra egna, var nog helt medveten om att alla anställda
på apoteken var emot ett förstatligande. Han föreslog
då att Apotekarsocieteten, som var vår intresseorganisation,
och staten gemensamt skulle bilda ett bolag, som skulle lösa
in apoteken. Förslaget godkändes av våra fullmäktige,
och Apotekarsocieteten ingick med 15 miljoner kronor och staten
med 30 miljoner kronor i Apoteksbolaget AB. Samägandet upphörde
efter 15 år, och Apoteket AB är nu ett helstatligt bolag.
Apoteksinnehavarna garanterades att få
sitta kvar på sina gamla apotek, och avlösningen skedde
på samma sätt som vid en vanlig apoteksöverlåtelse.
Då värderades apotekens inredningar, möbler, maskiner,
redskap etc av en värderingsnämnd, bestående av
apotekare, och samma nämnd fick förtroendet även
denna sista gång. Varulagret inventerades och prissattes även
nu av våra grossister. Den 31 december 1970 var jag innehavare
av apoteket Hjorten med filialerna Misteln och Vingen. Dagen efter
var jag apotekschef på Hjorten och filialerna hade blivit
självständiga enheter. Övergången gick mycket
smidigt, och jag tror inte någon vare sig allmänhet eller
läkare märkte att något nytt hade hänt.
År 1971 fick Bäckby en filial,
och jag föreslog namnet Beckasinen, varav man kanske kunde
förstå var apoteket låg. Vår regionchef tyckte
emellertid att namnet var för långt, men han ville ändå
ge mig en vadarfågel - Vipan. Det är dock tveksamt hur
många som visste var i Västerås Vipan låg,
och numera heter det Bäckby apotek. Misteln, Vingen och Mården
har fått behålla sina namn. Lägesnamn är mycket
vanliga, framförallt i Tyskland. Där kan apoteken heta
t ex Markt-Apotheke, Brücken-Apotheke osv. Sådana namn
är ovanliga i Sverige men har börjat införas på
senare år.
År 1977 fick Västra sjukhuset
ett apotek, som var avsett både för sjukhuset och för
allmänheten. Eftersom sjukhuset till största delen är
nedlagt, heter apoteket numera Erikslunds apotek.
1981 hände något på
apoteksfronten som nog var märkbart i Västerås.
Då sammanslogs nämligen Hjorten och Bävern, varvid
det nya apoteket enligt hävd fick det äldstas namn - Hjorten.
(I samband härmed gick jag i pension.)
Det senaste apoteket öppnades 1994
i Önsta-Gryta, men den 3 november 2005 får Västerås
ett nytt apotek på Hällaområdet och kommer alltså
därefter att ha 10 apotek.
Västmanlands övriga apotek har
följande anläggningsår: Arboga 1748, Sala 1755,
Köping 1759, Norberg 1828, Strömsholm 1855. Det sistnämnda
flyttades 1892 till Hallstahammar och heter nu Hästen för
att påminna om Strömsholm. Skinnskatteberg fick apotek
1875, Kungsör 1895, Heby 1896 och Östervåla 1896.
Fagersta fick inte apotek förrän 1901, Kolsva 1917, Surahammar
1932 och Skultuna 1983.
Till slut några ord om apoteket
i Köping. Det anlades 1759 av en tysk som hette Hindrich Pascher
Pohl. Han gifte sig med en köpingsflicka, Sara Margaretha Sonneman,
dotter till en köpman och rådman. Pohl dog 1775. För
att få behålla privilegiet var Sara Sonneman tvungen
att skaffa en provisor. Det blev Carl Wilhelm Scheele, vår
mest kända apotekare och en av alla tiders största kemister,
upptäckare av sju grundämnen, bl a syret, vilket är
fler än vad någon annan gjort. Scheele var född
1742 i Stralsund i svenska Pommern och kom till Sverige innan han
fyllt 15 år, och här stannade han sedan resten av sitt
liv. Efter två år köpte han apoteket av änkan
Pohl. Han hade troligen för avsikt att konservera henne ganska
snart efter sin ankomst till Köping, vilket framgår av
ett brev från hans föräldrar, men giftermålet
dröjde till den 18 maj 1786, tre dagar innan han dog. Sara
Pohl blev änka igen och anställde en föreståndare,
Mathias Georg Bölchov, som var tysk. Han konserverade henne
och hon var alltså gift för tredje gången. Under
Bölchovs tid dog Sara och han gifte om sig med Hedvig Catharina
Lindberg, som överlevde honom, gifte sig med hans efterträdare,
överlevde honom och gifte sig med dennes efterträdare.
Under detta äktenskap dog hon. Här har vi alltså
två kvinnor som genom sex äktenskap var gifta med fem
på varandra följande apotekare i Köping. Detta är
förmodligen världsrekord!
Tillbaka
till Föreläsningar >>
|
