Maj-Lis Johansson, undersköterska.
Intervjuare: Maj-Lis Johansson

Maj-Lis Johansson är född 1949 och uppväxt i Kungsör. Fick sitt första sommarjobb på Domus men fick sluta. Orsak: 17 år, gravid och ogift. Då Maj-Lis var intresserad av sjukvård sökte hon och kom in på sjukvårdsbiträdesutbildning i Stockholm. Maj-Lis berättar hur stolt hon var när hon iklädd sin nya biträdesuniform och en brosch att fästa upp i halsen ”nästan såg ut som en syrra”, hur snabbt hon blev nedtagen på jorden av blivande undersköterskor som kallade broschen för ”städkorset”.

Storstaden var inget för Maj-Lis som längtade hem till landet. Det behövdes ett sjukvårdsbiträde på ålderdomshemmet Kung Karlsgården. Arbetet där bestod till största delen av städning av rum och toaletter men också att samtala med de gamla. Efter två år där redo att pröva något nytt och det blev sjukhemmet i Arboga. Lokalerna var trånga men sammanhållningen fin, även om det var stor skillnad mellan biträden och sköterskor.

I början av 1980-talet började man tänka lite mer på personalens arbetsförhållanden. Det planerades för ett nytt och mer ändamålsenligt sjukhem i Arboga. Maj-Lis deltog i en planeringsgrupp för det nya sjukhemmet, som stod färdigt 1985 och fick namnet Hällbacken. För många av patienterna var Hällbacken ett himmelrike och för personalen ett stort lyft, tills det blev underskott i budgeten med åtföljande personalindragningar. Hot om ytterligare personalindragningar med ty åtföljande otillfredsställande miljö för patienterna gjorde att Maj-Lis fick nog och bestämde sig för att utbilda sig till undersköterska.

Efter praktik på medicin i Köping och vårdcentralen i Arboga återvände Maj-Lis till rehabcentrum Hällbacken för att konstatera att inget hade förändrats under den tid hon varit på utbildning.

Maj-Lis jobbar fortfarande kvar på Hällbacken och har upplevt ädelreformen som kom 1992 , då kommunen tog över ansvaret, flextid som infördes 1994 samt en ständig neddragning av personal och ökade arbetsuppgifter till den personal som är kvar. I början av 2002 drabbades Maj-Lis liksom flera av hennes kollegor gjort tidigare av utmatthetsdepression, vilket ledde till först hel och sedan halv sjukskrivning fram till september samma år.

Maj-Lis är tillbaks på arbetet på heltid men är medveten om riskerna att på nytt bli sjuk, men har lovat sig själv att så dåligt som hon mådde i början av år 2002 skall hon inte uppleva en gång till.