| Glimtar
ur kardiologins historia
Föreläsning av Göran
Nilsson den 25 Feb 2004 på landstingets kansli
| |
Göran Nilsson
föddes 1936 i Villstad socken, Jönköpings län.
Student i Lund. Läkarexamen 1963. Han blev medicine doktor
1972, docent samma år och sedan 2003 är Göran
Nilsson adjungerad professor teknisk kardiologi Mälardalens
högskola. Tjänstgöring vid diverse sjukhus 1963-1976.
Sedan 1976 kardiolog vid centrallasarettet i Västerås |
Föreläsare: Hjärtläkare
Professor Göran Nilsson
Ämne: Glimtar ur kardiologins historia
Datum: 2004-02-25
Plats: Sessionssalen, Landstingets kansli.
Hållgatan 2 Västerås
Glimtar ur kardiologins historia
I denna uppsats ger jag en översikt av kardiologins historia
med tonvikt på de senaste 40 år som jag varit verksam
som läkare. Till en början sysslade jag med allmän
invärtesmedicin men de senaste 25 åren har jag huvudsakligen
sysslat med hjärtsjukvård. Under denna tid har möjligheten
till effektiv behandling av hjärtsjukdomar förbättrats
på ett sätt som jag som nybliven läkare inte ens
i min vildaste fantasi kunde drömma om.
Bristande blodförsörjning till livsviktiga
organ på grund av artheroscleros (”åderförkalkning”)
dominerar numera sjukdomspanoramat i industrialiserade länder.
Särdeles betydelsefull är artheroscleros i kranskärlen
som i dessa länder är den vanligaste dödsorsaken.
På andra plats kommer tumörsjukdomar. Så har det
varit sedan 1910 talet då infektionssjukdomarnas – framförallt
tuberkulosen – upphörde att vara den dominerande dödsorsaken.
Följande struktur används för framställningen
om hjärtsjukdomarnas historia:
• Sjukdomar som berör kranskärlen, framförallt
hjärtinfarkt och kärlkramp.
• Sjukdomar som berör hjärtats funktion som pump, till
exempel dålig pumpförmåga i hjärtmuskeln och
sjukdom i hjärtklaffarna.
• Sjukdomar i hjärtats rytm, till exempel förmaksflimmer,
och sjukdomar som kräver pacemakerbehandling.
Ovanstående sjukdomsgrupper motsvarar en
begynnande specialisering inom hjärtsjukvården. Kranskärlsdoktorer
specialiserar sig till exempel mycket på ingrepp med katetrar
i kranskärlen och läkare som sysslar med hjärtrytmen,
”hjärtelektrikerna”, tar hand om den allt mera sofistikerade
och specialiserade pacemakervården. De tre sjukdomsgrupperna
har naturligtvis många samband, men uppdelningen ger viss
stadga när man skall beskriva kardiologisk verksamhet genom
tiderna..
Kranskärlssjukdomar
William Hebeerdens beskrev angina pectoris, det
vill säga ansträngningsutlösta centrala bröstsmärtor
vid mitten av 1700-talet. Hans beskrivning är klassisk och
har alltid tjusat mig. Den bygger på direkt patienterfarenhet,
pregnanta iakttagelser och har en målande språklig utformning.
Moderna läkare har inte mycket att lägga till. Jag återger
nedan Hebeerdens ord:.
But there is a disorder of the breast marked with
strong and peculiar symptoms, considerable for the kind of danger
belonging to it, and not extremely rare, which deserves to be mentioned
more at length. The seat of it, and sense of strangling, and anxiety
with which it is attended, may make it not improperly be called
angina pectoris.
They who are afflicted with it are seized while
they are walking, (more especially if it be up hill, and soon after
eating) with a painful and most disagreeable sensation in the breast,
which seems as it would extinguish life, if it were to increase
or continue; but the moment they stand still, all this uneasiness
vanishes.
Hjärtattack
Man noterade efter hand att den av Hebeerden beskrivna
sjukdomen hade dålig prognos och ofta var förenad med
plötsliga dödsfall. Med tiden blev det också klart
att man vid obduktion av på så sätt avlidna personer
ofta fann kraftiga förträngningar i kranskärlen.
Kombinationen angina pectoris, plötsliga dödsfall och
svåra förträngningar i kranskärlen betecknades
med tiden som hjärtattack, “heart attack”, vilket var ett begrepp
som under 1800- talet dominerade tänkandet inom hjärtsjukdomarnas
område. I litteraturen förekom fallbeskrivningar, vanligen
i samband med spektakulära dödsfall hos framstående
personer. Berömd är den av angina pectoris lidande engelske
kirurgen John Hunter som menade att hans liv var i händerna
på förste bäste drummel som behagade att förarga
honom. Han dog plötsligt i samband med ett sammanträde
med sjukhusdirektionen. Obduktionen visade kraftiga förträngningar
i kranskärlen. Ett annat mycket omskrivet fall av hjärtattack
var den berömde danske bildhuggaren Bertel Thorvaldsens hastiga
och oväntade död på Det Kongelige Teater i Köpenhamn.
Obduktionen visade svåra kranskärlsförändringar.
Numera vet vi att cirka 15 % av dödsfallen
sker plötsligt och oväntat och att orsaken till sådana
dödsfall oftast är förträngningar i hjärtats
kranskärl. I slutet av 1800 – talet hade ett syndrom “hjärtattack”
utkristalliserat sig – ett syndrom präglat av angina pectoris,
plötslig död och fynd av uttalade kranskärlsförändringar
vid obduktion. Samtidigt hade nitroglycerin som första effektiva
läkemedel mot angina pectoris börjat användas. Nitroglycerinets
effekt beror på avslappning av blodkärlens väggar.
En av de första användarna var Alfred Nobel , som var
pionjär inom forskning och utveckling beträffande nitroglycerin
och som dessutom själv led av kärlkramp.
EKG
I början av 1900-talet introducerades en
ny revolutionerande teknik i hjärtdiagnostiken – elektrokardiogram
(EKG).
TYPISK EKG BILD
Tekniken innebär en från kroppsytan
utförd registrering av de elektriska spänningar som alstras
vid hjärtmuskelcellernas aktivering. EKG visar ett vågmönster
med bokstavsbeteckningar enligt figur ovan. Tekniken kom att spela
en avgörande roll i förståelsen av hjärtattacker.
Holländaren Willem Einthoven belönades 1924 med nobelpris
i medicin för sin forskning om EKG..
WILLEM EINTHOVEN – NOBELPRISBELÖNAD
FÖR FORSKNING OM EKG
Hjärtinfarkt
Som tidigare nämnts definierades hjärtattack
som en kombination av angina pectoris, plötslig död och
kranskärlsförträngning vid obduktion. Man noterade
dock att vissa patienter insjuknade i kärlkrampssmärtor
som höll på några timmar och sedan avklingade.
Obduktioner visade också att vissa patienter hade påtagliga
gamla ärrbildningar i hjärtmuskeln, som skulle kunna motsvara
tidigare ”hjärtattacker” som patienten överlevt.
En kliniskt mycket erfaren amerikansk läkare
Harold Pardee lyckades sammankoppla svåra kärlkrampssmärtor
med övergående specifik EKG-förändring, så
kallad ST-höjning. Se figur nedan där sträckan mellan
S och T taggen är förhöjd i förhållande
till baslinjen. Genom djurexperimentella studier kunde han demonstrera
att denna EKG förändring sammanhängde med akut tilltäppning
av kranskärlet ledande till infarkt med en lokaliserad död
av hjärtmuskelcellerna åtföljd av ärrbildning.
Man kunde nu urskilja sjukdomen hjärtinfarkt som en kombination
av långdragna angina smärtor, påverkat allmäntillstånd
och specifika EKG förändringar.
ST HÖJNING PÅ EKG
Det första publicerade fallet med EKG från
en hjärtinfarkt visas i figur nedan. Det registrerades på
en 47-årig taxichaufför som togs in på grund av
bröstsmärtor vid ett sjukhus i NewYork. Efter 6 veckors
strikt sängläge skrevs han ut från sjukhuset. Det
enda läkemedel som användes var digitalis. Ytterligare
6 veckor senare dog han plötsligt då han steg ur sin
taxi efter dagens tjänstgöring.
FÖRSTA PUBLICERADE EKG SOM VISAR
ST-HÖJNING TYPISK FÖR HJÄRTINFARKT – REGISTRERING
AV HAROLD PARDEE 1917
Fram till ungefär 1960 var den huvudsakliga behandlingen vid
hjärtinfarkt strängt sängläge under flera veckor
varefter patienten försiktigt fick sitta upp i stol. Vilan
ansågs viktig för läkning av infarkten. Behandlingen
orsakade säkert onödiga proppar i ben och lungor med dödsfall
som följd.
Churchills livläkare lord Moran berättar
i sina memoarer hur hans patient en natt 1942 i samband en konferens
med den amerikanske presidenten, Roosevelt, fick svåra övergående
bröstsmärtor ut i vänster arm. Moran lyssnade noga
på hjärtat varunder han övervägde att lägga
in patienten på sjukhus för observation och EKG-undersökning.
Samtidigt insåg han de enorma storpolitiska konsekvenserna
av ett sådant beslut och avstod efter mycken ångest
från att klassa smärtorna som misstänkta för
infarkt. Om det varit hjärtinfarkt och Churchill plötsligt
avlidit hade hans doktor legat illa till.
Under 1950-talet lärde man sig att hjärtinfarkter
åtföljdes av läckage av vissa biokemiska markörer
från den skadade hjärtmuskeln ut i blodet. Man kunde
därför diagnosticera hjärtinfarkt genom en tillfällig
koncentrationsökning i blodet av dessa markörer. På
så sätt lärde man sig att det fanns många
hjärtinfarkter som inte hade en specifik EKG bild med ST-höjningar.
Den nya laboratoriediagnostiken bidrog till en säkrare avgränsning
av hjärtinfarkter från andra tillstånd med bröstsmärtor
.
HJÄRTINTENSIVAVDELNINGAR
Omkring 1960 började hjärtintensivavdelningar
inrättas på sjukhusen. Detta innebar att vissa akut svårt
sjuka hjärtpatienteter - huvudsakligen sådana med hjärtinfarkt
- samlades i en speciell vårdenhet i anslutning till en medicinavdelning.
Patienterna övervakades med kontinuerligt EKG. Detta gjorde
det möjligt att upptäcka hjärtkammarflimmer, som
med hjälp av den då relativt nyligen utvecklade defibrillatorn
kunde defibrilleras . En framgångsrik defibrillering innebär
ett livräddande ingrepp.
MODERN DEFIBRILLATOR
Defibrillatorn har två paddlar som placerades över bröstkorgen
och förmedlar en kraftig strömstöt till hjärtat.
Behandlingen präglas av dramatik och är säkert väl
känd av dem som tittar på sjukhusserier på TV.
EKG MED FRAMGÅNGSRIKT DEFIBRILLERAT
KAMMARFLIMMER
I övrigt fick patienten på hjärtintensivavdelningen
en bättre allmän vård. Hjärtsviktsbehandling
med injektioner av vätskedrivande medel kunde sättas in
snabbare. Sjuksköterskorna specialutbildades och den så
kallade hjärtintensiv (HIA) sjuksköterskan gjorde sitt
inträde på scenen. Deras förtrogenhet med akuta
medicinska situationer medförde hög prestige.
Rytmövervakning var en huvuduppgift för
HIA sköterskorna . Hjärtkammarflimmer var en sällsynt
men allvarlig händelse. Stora ansträngningar gjordes för
att förebygga denna livshotande rytmrubbning vid akut hjärtinfarkt.
Flimret förebådas ofta av rikligt godartade extraslag
och episoder med snabb regelbunden rytm (”kammartachycardi”) utgångna
från hjärtkamrarna. Sådana rytmrubbningar behandlades
i stor utsträckning med dropp av Xylocain i syfte att förebygga
hjärtkammarflimmer. Denna profylaktiska behandling visade sig
vid senare kontrollerade studier verkningslös och avvecklades
under 80-talet. En annan gammal onödig rutin som avvecklades
var långvarigt sängläge. Patienterna fick stiga
upp när de kände för det, vilket säkert förebyggde
många onödiga blodproppar i ben och lungor.
Kranskärlsröntgen (coronarangiografi)
De senaste decennierna har utvecklingen präglades
av mycket stora tekniska framsteg. Den första var möjligheten
att föra in katetrar i kranskärlen och att spruta in kontrast
i dessa.
KRANSKÄRLSRÖNTGEN
Med hjälp av kranskärlsröntgen
kunde förträngningar i kranskärlen framställas
i bild både i samband med akuta hjärtinfarkter och vid
kronisk kärlkramp. Som en direkt följd av denna utveckling
började kranskärlsoperationer utföras. Dessa bestod
av så kallade bypassoperationer, varvid blodet leddes förbi
trånga passager i kranskärlen med hjälp av patientens
egna blodkärl tagna från andra ställen av kroppen,
till exempel ytliga ådror från benen. Utvecklingen av
såväl kranskärlsröntgen som bypasskirurgi drevs
från den berömda Cleveland Clinic i Ohio, USA, under
ledning av en framstående argentinsk kirurg, Rene´ Favaloro.
BYPASSOPERATION
Den andra stora tekniska landvinningen var kateteringrepp
i kranskärlen (se figurer) introducerad av den tyske läkaren
Andreas Gruntzig. Huvudprincipen vid sådan behandling var
under många år så kallad ballongvidgning av förträngningen
i kranskärlet. De senaste åren har ballongvidgningen
ofta kompletterats eller helt ersatts av insättning av så
kallade stent – små cylinderformade metallnät som hindrar
lokal förträngning i kranskärlet. Kateteringrepp
i kranskärlen kallades tidigare PTCA men numera PCI (Perkutan
Coronar Intervention)
BALLONGVIGNING AV KRANSKÄRL
MODERN ”STENT” BEHANDLING
RANDOMISERADE STUDIER
Ett mycket stort framsteg introducerades omkring
1990 i form av så kallade randomiserade studier. För
att säkerställa att en behandling verkligen förbättrade
patientens prognos randomiserades, det vill säga lottades patienten
att antingen få den nya behandlingen eller medicinering utan
verksam substans – så kallad placebomedicin. Genom randomiserade
studier kunde man säkerställa till exempel värdet
av infusion av kraftiga blodproppsupplösande mediciner så
kallade trombolytika i akut infarktskede och värdet av vissa
blodfettsänkande mediciner, statiner, vid långtidsbehandling
av kranskärlssjukdom. Andra viktiga läkemedel som med
randomiserade studier bevisats värdefulla vid kranskärlssjukdomar
är aspirin samt betablockerare. Sistnämnda läkemedel
blockerar stresshormonernas effekter på hjärta och kärl.
En mycket viktig fråga vid akut hjärtinfarkt
är i vilken utsträckning kranskärlsröntgen och
PCI respektive bypass operationer skall användas vid akut kranskärlssjukdom
(hjärtinfarkt och svår angina pectoris). Man brukar beteckna
dessa åtgärder som invasiva. Eftersom de är kostsamma
misstänktes en överanvändning av ekonomiska skäl.
Randomiserade studier visade dock slutgiltigt att en invasiv strategi
med riklig användning av dessa tekniska möjligheter var
av värde vid akut kranskärlssjukdom. Hjärtavdelningen
i Västerås spelade en mycket aktiv roll i dessa studier
Numera behandlas akut hjärtinfarkt ofta med akut undanröjande
av förträngningen i kranskärlet med hjälp av
insättning av ovan beskrivna stent. Detta ger goda behandlingsresultat
och korta vårdtider men fordrar också en förändrad
sjukhusstruktur med vården koncentrerad till färre och
tekniskt mer välutrustade sjukhus.
Förebyggande av och behandling av kranskärlssjukdomen
har förbättrats påtagligt på senare tid. Vad
avser förebyggande behandling noteras minskad rökning
och sannolikt bättre kost och mer motion hos välsituerade
befolkningsgrupper. De sociala skillnaderna verkar dock ha ökat.
Lågavlönade kvinnor röker nu mest. För ett
halvsekel var rökningen vanligast bland högavlönade
män.
Sjukvårdens behandling av kranskärlssjukdom
har kraftigt förbättrats och jag vill påstå
att hela befolkningen i vårt land får ta del av detta.
Den högteknologiska vården för med sig stora kostnadsökningar.
Hjärtsviktsjukdomar
Symptomen på hjärtsvikt är andfåddhet vid
små ansträngningar, och vid uttalad hjärtsvikt också
i vila. Njurarnas vätskeutsöndring försämras,
lungorna blir “blöta” och svårventilerade och i avancerade
fall uppkommer ödem med svullna ben. Vårt äldsta
kända hjärtläkemedel digitalis introducerades på
1700-talet av den engelske läkaren William Withering och bestod
av extrakt från digitalisörtens blad. Withering använde
extraktet med framgång på patienter med kraftigt svullna
ben, troligen sammanhängande med hjärtsvikt och lär
ha fått tips om behandlingen av en klok gumma. Behandling
med digitalispreparat förekommer fortfarande men har till stora
delar ersatts av modernare läkemedel.
På 50-talet introducerades effektiva vätskedrivande
mediciner, framförallt furosemid som kunde ges i injektionsform
och som innebar en välsignelse för patienter med akut
svår hjärtsvikt, så kallat lungödem.
Hjärtsvikt orsakades i mitten på 1900
talet till stor del av obehandlat högt blodtryck. Det är
svårt att föreställa sig hur maktlösa den tidens
läkare var i behandlingen av högt blodtryck med åtföljande
hjärtsvikt och slaganfall. Ett belysande exempel är den
1945 avlidne amerikanske presidenten Franklin Roosevelts sjukhistoria.
Den illustrerar hur man vid denna tid helt saknade effektiv blodtryckssänkande
medicinering. Roosevelts sjuklighet har sett som orsak till att
han tillät det kommunistiska maktövertagandet i Östeuropa..
Ekokardiografi
Då jag var ung kandidat vid medicinkliniken
i Lund fanns en mycket tystlåten docent som sysslade med tekniska
nymodigheter som få riktigt kunde förstå värdet
av. Han hette Inge Edler och det han sysslade med var de första
ultraljudsundersökningarna (=ekokardiografi) av det mänskliga
hjärtat. Edler samarbetade med en från Tyskland flyktad
tekniker Helmut Hertz, son till en nobelpristagare i fysik. Tekniken
bygger på ultraljudets reflexion vid gränsen mellan fast
(hjärtmuskel) och flytande (blod) vävnad. Edler använde
för sin första studier ultraljudutrustning från
Kockums varv i Malmö, där den användes för att
upptäcka sprickor i fartygsskrov. Med tiden har ekokardiografin
revolutionerat diagnostiken av hjärtsvikt. Tekniken medger
en mycket detaljerad kartläggning av sjuka klaffar och sjuk
hjärtmuskel. Den är oumbärlig i modern hjärtsjukvård
EKOKARDIOGRAFISK HJÄRTBILD
1968 tillsatte regeringen STU, styrelsen för teknisk utveckling.
Denna styrelse ansåg Edlers och Hertz´ forskning meningslös
och drog in forskningsanslaget. Edlers tystlåtenhet och oförmåga
att göra reklam för sig själv kan ha haft betydelse.
Den explosionsartade utvecklingen av ultraljudsdiagnostik vid hjärtsjukdomar
gick sedan Sverige förbi och skedde huvudsakligen i USA. Inge
Edler betraktas dock internationellt som ekokardiografins fader
och är med all sannolikhet vår internationellt mest ryktbare
kardiolog. Han dog för ett par år sedan.
INGE EDLER - EKOKARDIOGRAFINS FADER
Behandlingen av hjärtsvikt har det sista
decenniet förstärkts med nya effektiva läkemedel.
Särskilt de så kallade ACE-hämmarna och betablockerarna
bör nämnas. Man har också upptäckt att hjärtat
är ett hormonellt organ. Höjda nivåer av ett hjärthormon
BNP har visat sig av stort värde i hjärtsviktsdiagnostiken.
Sjukdomar i hjärtklaffarna
Som kandidat omkring 1960 upplevde jag hur en
läkarkollega på grund av en kraftigt förträngd
hjärtklaff mellan vänster kammare och stora kroppspulsådern
(=aortaklaff) tynade bort och fick en plågsam död i hjärtsvikt.
Det fanns ingen möjlighet till kirurgi och sjukdomsfallet gjorde
ett djupt intryck på mig. Senare har jag fått uppleva
hela den snabba utvecklingen av kirurgisk behandling av klaffsjukdomar.
Allt bättre och effektivare konstgjorda klaffar (klaffproteser)
har utvecklats som vid kirurgiska ingrepp kan ersätta sjuka
klaffar.
Hjärttransplantationer.
Hjärttransplantation är den mest dramatiska
och spektakulära hjärtkirurgiska åtgärden och
är ibland den enda utvägen vid avancerad hjärtsvikt.
Den första lyckosamma hjärttransplantationen på
en svensk medborgare utfördes på en av mina patienter
Han var svårt sjuk och överfördes under dramatiska
omständigheter med ambulansflyg till Harefield sjukhuset utanför
London, där han framgångsrikt hjärttransplanterades
av stjärnkirurgen Magdi Yacoub. Det var mycket spännande
att organisera flygtransporten. Patienten levde i god kondition
under fyra år efter operationen. Senare har jag skött
andra patienter, som längst 15 år efter hjärttransplantation,
och patienten var då fortfarande i god kondition..
Hjärtrytmsjukdomar.
Den stora folksjukdomen på detta område är förmaksflimmer.
Vid detta tillstånd slår hjärtat fort och oregelbundet.
De flimrande förmaken fyller inte hjärtat med blod på
ett normalt sätt. Resultat av förmaksflimret blir en ineffektiv
pumpverkan av hjärtmuskeln. Dessutom bildas lätt blodproppar
i de flimrande utspända förmaken. Dessa proppar kan lossna
och av blodströmmen föras till hjärnan med slaganfall
som följd.
Behandlingen av förmaksflimmer var länge
enbart digitalis som minskade den abnormt höga hjärtkammarfrekvensen
vid förmaksflimmer. När jag var ung läkare introducerades
så kallad defibrillering av förmaksflimmer. Patienten
sövdes och via en defibrillator och två paddlar på
bröstet sänds en ström genom hjärtat varvid
förmaksflimret oftast slår om till normal förmaksrytm.
Problemet är att flimret i stor utsträckning kommer tillbaka
efter några månader och läkemedel har endast haft
begränsad framgång för att förebygga detta.
För flertalet förmaksflimmerpatienter har inte någon
riktigt radikalt förbättrad behandling uppnåtts
under de sista decennierna. En intressant ny teknik är dock
att via katetrar inne i hjärtat “bränna” sjukliga banor
i hjärtat, vilka är det anatomiska substratet för
förmaksflimmer och en del andra rytmrubbningar. I vissa fall
har patienten med dessa nya metoder fått en radikal bot såväl
för förmaksflimmer som för andra rubbningar i hjärtrytmen.
Pacemakerbehandling
Pacemakrar började användas på
1950-talet. De används framförallt vid för långsam
hjärtrym med uppehåll mellan hjärtslagen som gör
att patienten svimmar. Pacemakern ger en kort strömstöt
som gör att hjärtat sätter igång igen. Svensken
Rune Elmkvist – vår genom tiderna mest kände medicintekniker
– konstruerade den första pacemakern som implanterades av den
svenske thoraxkirurgen Åke Senning i Zurich..
Under mitt yrkesverksamma liv har det alltid funnits
möjlighet att använda sig av pacemaker. Den tekniska funktionerna
hos pacemakern har dock förbättrats enormt samtidigt som
pacemakern miniatyriserats till ungefär en halv tändsticksasks
storlek. Den sätts in under huden med kablar via de stora kärlen
in till hjärtat.
Viktiga förbättringar av pacemakern
genom åren är:
• Avkänning (=sensing) av EKG signalen inne
i hjärtat. Genom detta kan pacemakerns strömstötar
inhiberas och urladdas enbart vid lämpliga tillfällen.
Olämplig blandning av egna och pacemakerutlösta slag med
åtföljande hjärtklappningsbesvär förhindras.
• Aktivitetsstyrning som innebär att pacemakern känner
av kroppens rörelser och stimulerar snabbare vid kroppsrörelser.
• Förmakselektroder. De första pacemakrarna hade en kabel
med elektrod enbart i höger kammare strömstötar utlöstes.
Spontan förmakskontraktion blev då inte synkroniserad
till pacemakerutlösta kammarkontraktioner, vilket gav dålig
hjärtfunktion med hjärtklappning och andfåddhet.
Genom en kompletterande elektrod i höger förmak har man
kunnat ernå synkronisering av förmakens och kamrarnas
kontraktioner.
I Västerås började vi sätta in pacemakrar 1982.
Årligen får nu cirka 150 patienter pacemakrar på
vårt sjukhus.
MODERN PACEMAKERBEHANDLING
Interna defibrillatorer
En av de sista årens stora tekniska landvinningar
är den interna defibrillatorn. Detta tekniska underverk avläser
EKG inifrån hjärtat. Då den avläser ett hjärtkammarflimmer
avges en kraftig strömstöt som defibrillerar hjärtat
till normal rytm. Tekniken har fått stor betydelse för
att hindra tragiska plötsliga dödsfall hos riskpatienter.
Slutord
Som läkare har jag fått vara med om
en fascinerande utveckling. Kunskapen om hjärtsjukdomarnas
natur och möjligheterna till effektiv diagnostik och behandling
har förbättrats enormt.. Samtidigt måste noteras
den strålande insats som personal med andra yrkeskompetenser
än läkarens gör på våra hjärtavdelningar.
Modern teknik gör dock inte alltid patienterna
nöjdare. Många undersökningar tyder tyvärr
på att patienternas tillfredsställelse med vården
minskat något på senare år.
Den medicinska utvecklingen bygger på tidigare
generationers insatser. Jag upplever mig ofta som en länk i
en lång kedja av läkare som forskat om hjärtsjukdomar
och vårdat hjärtsjuka patienter. I denna uppsats har
jag nämnt en mängd mycket respekterade pionjärer
inom hjärtläkaryrket. Tanken fascinerar mig att jag vet
så mycket mer än dem . Tänk vad Willem Einthoven
och Harold Pardee skulle fascinerats om de fått uppleva modern
kateterteknik och insättning av stent i sjuka kranskärl!
På samma sätt kommer hjärtläkare om 100 år
att ha kunskaper och behandlingsmöjligheter som jag har ytterligt
svårt att ana.
I samspelet mellan patienter och läkare finns
dock mänskliga och psykologiska komponenter som är synnerligen
tidlösa. Einthoven och Pardee skulle säkert känna
igen mycket av detta samspel om de levt idag. Detta samspel har
många tidlösa problem och glädjeämnen. Patienten
och hans/hennes läkare är ett mycket gammalt par men det
har samtidigt i hög grad framtiden för sig.
Västerås juni 2004.
Göran Nilsson, hjärtläkare,
professor
Hjärtavdelningen, Centrallasarettet,
Västerås
goran.nilsson@ltv.se
Tillbaka
till Föreläsningar >> |
