Om Ingert Jansson

Ingert Jansson föddes 1937 i byn Långmossen i Sala socken. Modern var hemmafru och fadern var gruvarbetare i Sala silvergruva.

Efter ett år i Johannisbäcks småskola och t o m årskurs sex i Styrars skola gick Ingert fortsättningsskolan med hushållslinje på Vallaskolan. Hon fick fina betyg och efter skoltiden började hon arbeta i hushållet och med barnpassning hos sin lärare, Runa Litzén. Ingert var då 14 år.

Nästa arbete var på Storms café i Sala. Även där ingick det att, förutom cafésysslor, ta hand om ägarens barn.

Ett par år arbetade Ingert på företaget Slitman och sydde fickor på blåbyxor.

Fram till år 1957 arbetade Ingert på Televerket då hon gifte sig och fick barn.

År 1962 fick Ingert tjänst som telefonist på Sala lasarett. Barnvaktsfrågan löstes av farmor, mormor och moster.
Från början var det manuellt och man arbetade med snören. Vissa tider hade hon även hand om ambulanstelefonerna. Ambulansen var placerad i ett hus vid entrén. På natten var växeln obemannad. Då kunde man ringa direkt till avdelningarna. Arbetslokalen bestod av en liten skrubb som även användes till postsortering. Därifrån utgick även budtjänst.

Information till besökande gavs genom en liten lucka. Det fanns en pärm med förteckning över inneliggande patienter. Sekretessen var inte så sträng på den tiden.

År 1970 öppnades det nya lasarettet i Sala. Telefonväxeln flyttade då till Salberga sjukhus och man fick en modern växel med knappar. Fyra telefonister arbetade där.

Efter några år flyttades växeln till Vårdcentralen. Automatiseringen utvecklades och växeln slogs ihop med delar av landstinget Västmanlands växel. Ibland var tjänstgöringen förlagd till Västerås. Ingert var den sista telefonisten som arbetade på vårdcentralen i Sala. År 1993 stängdes växeln och Ingert pendlade till Västerås i fyra år innan hon gick i pension år 1997.

Ingert berättar att hon aldrig har ångrat sitt yrkesval. Hon tyckte om kontakten med människorna som ringde. Om hon hade studerat hade hon velat bli barnpsykolog.