Militärsjukhuset i Västerås 1808-1810
Hyrda lokaler i rådhuset vid Stora torget samt i delar av Zimmermanska gården
Beslut och tillkomst
Ett ”Kongl. Arméns sjukhus” inrättades i Västerås 1808. Även om det inte direkt uttalades var detta sjukhus sannolikt avsett för de soldater som återkommit från 1808-1809 års krig mot Ryssland. Sjukhuset stod under överinseende av förste fältmedicus, professor Almroth. Det ansågs mera som ett provisoriskt sjukhus och verksamheten varade endast två år innan den lades ned i februari 1810.
Sjukhusbyggnaden
Militärsjukhuset var sålunda ingen egen byggnad. Man hyrde lokaler, dels i rådhuset (nuvarande stadshotellet), som var beläget vid Stora Torget samt även en del rum och magasin i apotekare Zimmermans hus, som låg alldeles i närheten.
De hyrda lokalerna i rådhuset och Zimmermanska gården, hade utrustats med 100 skålar och 49 bägare av järnplåt, 100 bäcken av järnplåt, 11 lerpottor samt lavemangsspruta. Däremot tycks det inte ha funnits varken kniv eller gaffel och inte heller handfat och handdukar. Till sjukhuset hörde också en likbår.
Vårdinnehåll
Här togs soldater emot som genom kriget blivit behäftade med lantvärnssjukan eller fältfebern. Det torde ha rört sig om fläck- eller abdominaltyfus. Sjukdomen bröt ofta ut hastigt med svimning och frosskakningar, varpå följde högfeber, smärtsamma trängningar och blodiga öppningar. Soldaterna behandlades bl a med en dekokt av ekbark. En ansenlig mängd medikamenter rekvirerades från apoteket: bröstdroppar, magdroppar, arseniksalva, blyätttiksalva m m. Dessutom användes spansk fluga, sabadillättika mot ohyra, kräkmedel osv. En del blev friska men ett flertal dog och begravdes på lantvärnskyrkogården vid Oxbackstullen, som var belägen i området mellan Skepparbacken och Stora Gatan.
Till invärtes bruk, dock något tveksamt om det räknades till medicin, hade enligt läkarrekvisition också införskaffats 6 kannor rödvin, 13 kannor brännvin, 6 kannor olja och
2 1/2 kanna ättika.
Soldaterna hade tjänstgjort i både flottan och armén och kom förutom från Västmanlands län även från Jönköpings, Kalmar och Södermanlands län. Dessutom vårdades också ett mindre antal ryska fångar. Sex av dem fanns kvar i början av år 1810 och hette Astamon Michailoff, Ivan Maximoff, Afdor Massim, Garasim Davidoff, Fjodor Rivanoff samt Ivan Påpoff.
Ivan Maximoff hjälpte vaktkarlen med rengöring av möbler och andra inventarier som hade använts på militärsjukhuset och att forsla dem till rådhusmagasinet, ett flyttlass på 16 vagnar. När dessa sex fångar tillfrisknat placerades de ut i närliggande landsbygden, där de sedermera blev bofasta. Några av dem återfanns senare i Bruzelius’ journaler.
Vårdplatser
Lokalerna som man hyrde var beräknade för omkring 100 platser. Enligt inventarielistorna fick soldaterna/patienterna ligga i 76 enkla och 8 dubbla träsängar på 89 buldansmadrasser och 88 putor mellan 191 lakan av buldan under 120 hästtäcken av mattväv och 2 av råttor söndergnagda skinnfällar. De s k sjukhuskläderna bestod av blaggarnsskjortor, långbyxor av ylle, kattunströjor och ullstrumpor.
När militärsjukhuset upphörde fick hospitalet (Västerås andra lasarett) ”ärva” gång- och sängkläder. Det mesta visade sig dock inte kunna användas. Resterna samlades ihop och såldes för en spottstyver på en hospitalsauktion. Sängar, matkärl och andra inventarier överlämnades till det provisoriska sjukhuset som hade inrättats i slottet för patienter med veneriska sjukdomar.
Vårdkostnader
De hemvändande soldaterna tillhörde det s k utfattiga folket och vård och medicin var därmed avgiftsfritt. För de ryska fångarna erhölls ett anslag från Medicinalfonden. Hyran uppgick till 16 riksdaler banco i månaden för lokalerna i rådhuset, medan apotekare inkasserade en hyra av 35 riksdaler banco i månaden. 1 riksdaler motsvarade ca 216 kr år 2002.
Personal
Medicine doktor och kirurgie magister Jacob Lindblad var den förste läkaren vid militärsjukhuset. Förutom denna syssla var han provinsialläkare i Västmanland. Tyvärr blev han smittad av fältfeber under tjänstgöring vid militärsjukhuset och avled den 30 december 1908, endast 36 år gammal.
Med kand Jonas Jacobi efterträdde Lindblad på tjänsten som provinsialläkare och militärläkare, men flyttade redan år 1809 till Uppsala för fortsatta studier. Lasarettsläkaren Carl Bruzelius tog då över även arbetet på militärsjukhuset.
Som underläkare till Carl Bruzelius fungerade en farmacie kandidat.
En sjukvaktare och en sköterska omnämnes. Dessutom två kvinnor som tvättade de sjukas plagg, stoppade deras strumpor och lappade deras skjortor. För mathållningen svarade en traktör.
Den predikant som tjänstgjorde vid hospitalet tjänstgjorde också vid militärsjukhuset. En av hans uppgifter var att inviga en begravningsplats vid Oxbackstullen, där de som fallit offer för den s k fältsjukan begravdes. Det anses troligt att också predikanten blev smittad vid sina besök på militärsjukhuset. Han vårdades på lasarettet en dryg månad för nervfeber vintern 1810. Han avled i april 1811 efter att ha tillbringat den sista tiden ”nedslagen, sjuklig och nästan af alla öfvergifwen”.
”Text: Kerstin Rännar”.