Patientupplevelse av den psykiatriska och Psykiatrisk och somatiska vården från 1960-2010
Överlämnare: Medelålders man
Medelålders man, X, berättar om sina upplevelser som patient inom den västmanländska sjukvården, både inom den psykiatriska och somatiska vården, från 1960-talet fram till dags dato, år 2010. Han tar upp både likheter och skillnader. X växte upp i en familj med nio syskon, sex äldre och tre yngre. Av dessa lever fortfarande åtta syskon. Fadern avled 1985 och modern 1993. X beskriver fadern som mycket sträng, hård och bestämd, vilket var svårt många gånger när X var barn.
I puberteten kom en känsla av ensamhet och övergivenhet som resulterade i en depression. På grund av det kom X till psykiatriska kliniken här i Västerås. Året var 1963. X vårdades på sjukhuset i flera omgångar med olika korta intervaller, senast för 20 år sedan. X har upplevt ett mycket bra bemötande av vårdpersonalen, men tycker nog att vårdpersonalen hade mera tid för den enskilde patienten på 1960-talet. På den tiden upplevde X personalen mera som släktingar och gamla bekanta som månade om honom. Några av dessa har han fortfarande kontakt och umgås med.
Idag känns vården mera opersonlig, vilket han tillskriver en resursbrist och tycker att politikerna borde ge mer pengar till den psykiatriska vården. Många unga människor mår mycket dåligt idag.
X har även haft två hjärtinfarkter och vårdats på centrallasarettets medicinklinik. I samband med hjärtinfarkten slutade X röka. Detta är 15 år sedan. X upplevde även vården på medicinkliniken som positiv och det var en mycket kompetent och trevlig personal.
Idag har X kontakt endast med sin familjeläkare när det gäller läkarbesök och mediciner. X mår mycket bra utifrån sin situation och sköter dagligen matlagningen åt både sin särbo och sin bror. X bor i en lägenhet med bostadsrätt och upplever sig numera ha ett bra liv.