Om Ulla Hagberg-Berglund

Intervjuad: Ulla Hagberg-Berglund
Befattning:
 leg. sjuksköterska med administrativ inriktning
Ämne: Om Ulla Hagberg-Berglund

Datum: 17 januari 2012

Intervjuare: Britt-Marie Torverud

Ulla Hagberg är född och uppvuxen i Köpingebro i Skåne.
Ulla avlade studentexamen i Ystad 1949. Ulla bestämde sig att studera till sjuksköterska i Lund. Ulla blev examinerad  sjuksköterska1953.

Sjuksköterskeutbildningen var då 3 ½ år, först var man provelev, sista studieåret provsyster. Utbildningen var förlagd till sjukhusen i Hälsingborg, Landskrona, Malmö och Lund. Som legitimerad sjuksköterska tjänsgjorde Ulla vid psykiatriska kliniken i Lund åren 1953 till 1957. Hösten 1955 var Ulla i England och hospiterade på olika psykiatriska avdelningar. England var ett föregångsland vad gällde psykiatri.

Att Ulla sökte till Västerås var mest av en slump, hon blev intresserad eftersom där skulle öppnas en ny psykiatrisk klinik. Ulla kom till Västerås i april 1957.
Vid den tiden fanns endast en psykiatrisk öppenvårdsmottagning och några få vårdplatser i sjukhusets huvudbyggnad. Ulla var med att starta upp psyk-kliniken, med först två vårdavdelningar en kvinnlig och en manlig vårdavdelning.

Därefter tillkom ytterligare två vårdavdelningar. Klinikchef var Dr. Schlaug, som kom från Lund, där Ulla arbetat med  honom. Tidigare hade patienterna skickats till Sundby-sjukhus i Strängnäs och Ulleråker i Uppsala.

Ulla fortsatte att arbeta som avdelningssköterska på psyk-klinken fram till 1960. Hon berättade att den första månadslönen som färdig sjuksköterska år 1953 var 395 kronor/månad. År 1957 var årslönen som avd.sköterska 11.836 kronor. Lönen erhölls i ett kuvert som innehöll lönespecifikation på långa pappersremsor, och som fick kvitteras ut, i ett rum utanför matsalen, av en person från ekonomiavdelningen och vaktmästare Lundkvist.

Man hade en egen uniform och förkläden. Arbetskläderna skulle märkas med ett nummer för att kunna lämnas in för tvätt. Tvättade kläder hämtades vid tvättutlämningen i källarplanet.

Portvaktsstugorna, läkarvillorna, vaktmästarbostaden och sysslomansbostaden låg framför gamla lasarettet (nuvarande Landstingshuset). Varje avdelning hade en liten rabatt där man odlade blommor, odlingen låg ungefär där helikopterplattan är placerad i dag.

År 1957 var arbetstiden 48 timmar/vecka. Det betydde att alla scheman måste göras om. Åren 1958 – 1960 sänktes arbetstiden med 1 timme per vecka till 45 timmar per vecka. Ulla arbetade med att lägga om scheman för olika personalkategorier.

Den 1 januari 1960 lämnade Ulla psykiatrin och tillträdde en tjänst som biträdande personalföreståndare vid Centrallasarettet. Karin Elmqvist var personalföreståndare och Inez Göransson husmor.
Personalförsörjningen kunde stundtals vara rätt arbetsam, då det inte alltid fanns tillräckligt med sjuksköterskor och barnmorskor att tillgå.

År 1963 vårdades en grupp tbc-sjuka algeriska barn på sanatoriet i Västerås under ca 1 år, , Ulla var med i Algeriet och hämtade dessa barn som flögs hit.

Ulla fortsatte att studera vidare, först avdelningsföreståndarkurs i Göteborg 1959, sedan  administrativ kurs i Stockhom 1960-1961. Åren 1963-1964 studerade Ulla sjukvårds-och sjukhusadministration i USA vid Columbiauniversitetet i New York.
Du-reformen kom 1967 men slog inte igenom på en gång. Det dröjde några år innan alla kände sig bekväm med den.

Frånvarostatistik fördes i början av 60-talet manuellt. Den visade en stor differens mot dagens frånvaro (bifogas som bilaga till sammanfattningen).

Ulla var med i planeringen av etapp 1 i nya sjukhuset, som stod färdigt 1968. Då hade hon även hunnit gifta sig och fått barn, tvillingar som föddes 1965. Ulla var föräldraledig i sex månader eftersom att hon fått tvillingar, (annars var det endast 4 månaders förädraledighet som gällde).

I och med att etapp 1 nästan var färdig, var det dags för planering av etapp 2. Av FU:s (Förvaltningsutskottets) ordförande Sten Söderberg blev Ulla tillfrågad om en tjänst vid organisations-avdelningen på landstingets kansli med arbetsuppgifter för hela länet.

Flytten till kansliet blev i februari 1969. Etapp 2 stod färdigt 1972. Det var stora övergripande arbeten som gällde hela länet, Sala och Köpings lasarett byggdes ut. Västra sjukhuset planerades och byggdes. Beslut fattades om att minst en vårdcentral och ett sjukhem skulle finnas i varje kommun.

Ulla var ofta sekreterare i utredningar och kommittéer rörande hälso-och sjukvård. Åren 1967-69 sänktes arbetstiden med 50 min per vecka till 42,5 timmar. Enligt 1970 års arbetstidslag sänktes arbetstiden i två steg till 40 timmar/vecka.

Ulla arbetade inte bara med hälso-sjukvården när det gällde planerings-och uppföljningsarbete, utan även med omsorgsverksamheten och tandvården.  Den första tiden var expansiv, det handlade om utveckling och utbyggnad. Man byggde ut de mindre sjukhusen och hela Västra sjukhuset kom till. Men när resurserna minskade blev det omstrukteringar och nedläggningar. .

År 1988 tillträdde Ulla ett förordnande som basenhetschef för Barn-och ungdomspsykiatrin i Västerås. Ingen sjuksköterska hade tidigare innehaft en sådan befattning i landstinget Västmanland, endast läkare hade haft den möjligheten. Förordnandet var på halvtid, resterande tid arbetade Ulla med planering och utveckling på landstingets kansli. Ulla hade tidigare gjort en utredning av BUP i länet och lagt vissa förslag till ändringar, varför hon ansågs väl lämpad för detta uppdrag.

Ur ett klipp i VLT stod att läsa:Kvinna blir basenhetschef: Ulla Hagberg-Berglund: blev den som bröt den manliga dominansen  i de nya sjukvårdsbolagen som växer fram i Västerås.Hon blir chef för barn-och ungdomspsykiatrin. Av hittills nio utnämnda chefer är åtta män och läkare.

Ulla stannade som basenhetschef i drygt 2 år, gick därefter Ulla tillbaka till landstingets kansli på heltid. Ulla gick i pension 1994, men arbetade kvar fem år efter sin pensionering, och slutade helt 1999, det blev sammanlagt 42 år i landstingets tjänst. Ulla har haft ett stort kontaktnät och har upplevt sitt arbete som mycket roligt och stimulerande
Efter sin pensionering har Ulla arbetat som frivillig under 10 års tid inom Röda Korset. I dag besöker Ulla gärna Pensionärsuniversitetets (PU) föreläsningar och har även gått en hel del kurser där.

Bil: manuell frånvarostatistik – från 1963