Om Britt-Marie Torverud

Intervjuad: Britt-Marie Torverud
Befattning: Sjuksköterska, Klinikföreståndare, Avdelningsföreståndare, Vårdcentralschef, Planeringschef för landstingsdrivna primärvården
Datum:        13 oktober 2011


Ämne:   Om Britt-Marie Torverud

Britt-Marie Torverud föddes 1937, växte upp i Ångermanland, tre mil utanför Örnsköldsvik i en by som heter Drömme i Sidensjö socken. Hon gick sjuårig folkskola samt ettårig fortsättningsskola och slutade 1952. Därefter arbetade hon bl.a. i bageri.

1957 flyttade Britt-Marie till Gävle och efter att ha arbetat som servitris och expedit började hon som sjukvårdsbiträde på en kirurgavdelning, på lasarettet i Gävle. Första dagen minns hon som hemsk. Någon upplärning var det inte tal om, det var bara att följa med ett vant biträde och se på.
Det rådde verklig hierarki. Sjukvårdsbiträdena fick inte säga du till sjuksköterskorna, inte heller till eleverna, som i sin tur inte fick säga du till biträdena. Som biträde tilltalades man med fröken och sitt efternamn. Det fanns skilda matsalar för personalen. Läkarna hade en matsal med finare smörgåspålägg och en annan matsedel. Sjuksköterskor och elever hade en matsal. Sjukvårdsbiträden och vaktmästare en matsal.
Britt-Marie berättar också att hon fick ett arbetsschema som inte kunde ifrågasättas, i så fall var det bara att sluta. Arbetstiden var dagtid 7-20 med delade turer, utom dag före ledig dag då fick man sluta 17.30. Man arbetade fem dagar i följd och var ledig den sjätte, man arbetade också fem helger och var ledig den sjätte.

Britt-Marie blev kvar på avdelningen till 1959 då hon gifte sig och fick sitt första barn.
Efter barnledigheten, som då var 6 månader, började hon arbeta på natten. Det var en kvinnlig kirurgavdelning som även innefattade barnkirurgi.
Att arbeta heltid innebar att vaka fyra nätter och vara ledig två. Som sjukvårdsbiträde var man ensam om cirka 32 patienter på avdelningen. Sjuksköterskan hade ansvar för tre avdelningar vilket innebar att man var mycket ensam. Arbetstiden var från klockan 20-07. Arbetet var tungt och någon postoperativ vårdavdelning fanns inte. Många patienter var mycket svårt  sjuka.

Till Västerås kom Britt-Marie 1962 eftersom mannen fått arbete på ASEA. Då hade även
andra barnet fötts. Samma år anställdes hon som ekonomibiträde på en psykiatrisk avdelning.
Tjänsten innebar att man skulle hämta mat, hjälpa till med utdelning, diska, gå med sopor och städa. Efter ett halvår fick Britt-Marie en halvtidstjänst, natt, på en psykiatrisk avdelning.
1964 föddes hennes tredje barn och 1966 gick hon en sju veckors sjukvårdsbiträdesutbildning.
1970 läste hon in grundskolekompetens och 1972 började hon sjuksköterskeutbildningen och var klar 1974. Uppläggningen var helt annorlunda mot dagens utbildning av sjuksköterskor.

Efter utbildningen blev det kirurgen som blev Britt-Maries arbetsplats och året 1976 gick hon vidareutbildning inom medicin/kirurgi. Nu började ett helt annat arbetsfält inom vården.
På Vårdadministration behövde man klinikföreståndare till de olika klinikerna och Britt-Marie kom att arbeta på nästan samtliga under olika perioder.
Att arbeta som klinikföreståndare innebar mycket ansvar. Se till bemanningen, schemaläggning, planera semestrar, se över arbetsrutiner var en del av uppgifterna. Man hade nära samarbete med klinikchefen men var underställd sjukvårdsföreståndaren.
Under kommande år tjänstgjorde Britt-Marie som avdelningsföreståndare på kvinnokliniken och infektionskliniken. 1985 tog hon ”time-out”ett halvår  och flyttade till Stockholm där hon arbetade som avdelningsföreståndare på Åkeshofs sjukhus  vid Brommaplan. Lönen var betydligt bättre men arbetet var tufft och det var dåligt med personal. Tillbaka i Västerås upplyste hon personalen att det var ”rena söndagsskolan” jämfört med Stockholm.

1986 var det dags för nya arbetsuppgifter. En ny distriktsläkarmottagning på Viksäng skulle öppnas och Britt-Marie anställdes som avdelningssköterska. Tillsammans med läkaren Gunnar Dahlberg planerades mottagningen. Bl.a. skulle sjuksköterskorna ha ansvar för olika patientgrupper, t ex. diabetes. Själv var Britt-Marie intresserad av akupunktur.och gick utbildning i Västerås och Stockholm. Övriga utbildningar har varit bl.a. Öppen hälso- och sjukvård för distriktssköterskor, datakunskap, omvårdnad och arbetsledning/administration.
1994 förordnades Britt-Marie till vårdcentralschef och 1997 började hon arbeta som planeringschef för hela den landstingsdrivna primärvården som omfattade 16 vårdcentraler. Arbetet blev dock inte som hon hade tänkt sig och i början hade hon också kvar ansvaret för Viksängs vårdcentral. Dessutom hade hon verksamhetsansvar för ungdomsmottagningen och flyktingmottagningen i Västerås. Hon var van att arbeta självständigt men upplevde inte att den möjligheten fanns som planeringschef.
När Britt-Marie 1998 blev erbjuden en tjänst vid sjukhusets planerings- och utvecklingsavdelning tackade hon ja. Där stannade hon till sin pensionering.

Jag blir nyfiken på lönebilden under alla arbetsår och Britt-Marie ger klara svar.
1954 bageriet, 75 kronor i månaden inkl.mat och husrum. Efter 3 år 125 kr.
1957 sjvbitr.     560 kronor
1974 sjuksköt. 2790 kronor
1991 avd.f       15000 kronor
1994 v.c.chef  22000 – 25000 kronor
1997 pl.chef    26000 kronor
1998 pl sekr    26000 -27000 kronor

Alltsedan pensioneringen 2002 har Britt-Marie hjälpt till på olika vårdcentraler och servicehus. Numera hjälper hon också vänner och bekanta som vill ha akupunktur.
Hon summerar sitt fantastiska yrkesliv med att hon aldrig ångrat sitt yrkesval och är tacksam för alla fantastiska människor hon mött både i vården och privat.