Sven Lundkvist, vaktmästare i landstingets tjänst i Västmanland.
Intervjudatum: 8 oktober 2009
Intervjuad: Monica Eriksson, dotter till Sven Lundkvist
Intervjuare: Margareta Machl och Kerstin Rännar
Sven Lundkvist föddes 1904 i Julita i Sörmland. Han hade egentligen tänkt utbilda sig till trädgårdsmästare och hade fått löfte att börja som trädgårdselev i Kulla-Gunnarstorps slottsträdgård. Ett missförstånd gjorde att han aldrig fick löftet skriftligt bekräftat. Istället sökte Lundkvist ett vikariat som medhjälpare åt vaktmästaren på lasarettet i Västerås. Han var då 19 år gammal.
Det blev början till hans 46 år som vaktmästare i landstingets tjänst i Västmanland. Han arbetade på tre av stadens lasarett med början på lasarettet vid Stallhagen år 1923. År 1928 fortsatte han som vaktmästare på det nybyggda Västerås femte lasarett, där han tjänstgjorde fram till 1968 då verksamheten flyttades över till det nybyggda lasarettet, som invigdes 1968.
Arbetsförhållandena var inte de bästa på den tiden. Arbetsdagen började halv fem på morgonen och slutade inte förrän klockan sex på kvällen. Övertidsersättning var ett okänt begrepp.
Lundkvist har berättat vilken lättnad det var när vattenklosetter installerades på Stallhagens lasarett. Innan dess var det gamla torrklosetter som gällde. Dessa skulle Lundkvist göra rent med början klockan halv fem på morgonen för att de skulle vara rena och klara när sjukhusdagen började.
På den tiden användes också halm i madrasserna. En bonde tillhandahöll mängder med halm. Halmen skulle bytas var fjortonde dag. Det var en stor lättnad och förbättring när tagelmadrassen kom.
Lundkvist tjänstgjorde på lasarettet när den första blodtransfusionen utfördes, omkring år 1924, vilket upplevdes som en sensation. Blodgivaren fick ligga bredvid den som skulle få blod och blodet överfördes direkt till patienten. Lundkvist var själv blodgivare vid flera tillfällen. Han kom också ihåg vilken glädje nyheten om insulinets upptäckt spred i början av 1920-talet.
I vaktmästarjobbet ingick också att biträda vid obduktioner samt diverse transporter till och från vårdavdelningarna. Dessutom skulle post hämtas varje dag från postcentralen upp till lasarettet. En mindre lastbil fanns att tillgå i början.
Lundkvist trivdes mycket bra med sitt arbete och kände att han hade hamnat på rätt plats i livet. Han skall ha sagt att ”det har gjort att jag aldrig kommit i konflikt med mig själv”. Lundkvist avgick med pension 65 år gammal år 1969.
Tyvärr fick inte Lundkvist njuta så många år av sin pensionering. Han avled år 1974 endast 70 år gammal.